Jessica

Äntligen! Imorgon åker jag till koh phi phi. Vi har dividerat fram och tillbaka i flera veckor för att försöka planera en resa söderut men det har alltid varit något skolarbete som har varit i vägen för att kunna åka. Nu har vi klämt in en resa mellan alla presentationer och arbeten. Jag är så glad, så glad att det blir av eftersom att jag inte har varit på någon av öarna i södra thailand än(!). Det är Angie och jag som åker ner tillsammans med nattbussen imorgon kväll. Några från amarin åkte ner ikväll, några andra är redan där nere och fler kanske kommer under helgen, så vi kommer att mötas upp på phi phi. Det blir bara en snabbtur ner eftersom både Angie och jag har arbeten som ska lämnas in på tisdag. På måndag morgon kommer vi hem igen.

Sen jag kom hem idag har jag suttit klistrad framför datorn. Ett grupparbete i Thai Rural Development ska lämnas in imorgon. Duktig (eller snarare korkad kanske) som jag var tog jag på mig arbetet att sätta ihop allas delar till ett enhetligt arbete. Hej och hå, det var ju lättare sagt än gjort! Nu, efter fem timmars pusslande har jag äntligen fått ihop något som liknar ett arbete. Ett arbete jag skulle skämmas över att lämna in på universitetet hemma men som mycket möjligt kvalificerar sig för en plats på den övre delen av betygsskalan här. Det är faktiskt en sanslöst stor skillnad på universitetsnivån här och i Europa. Vi fick tillbaka ett grupparbete vi skrivit i Thai Cuisine (okej, redan namnet på kursen ger ju ett relativt oseriöst intryck). Ämnet var något i stil med att man skulle beskriva och förklara fem obeservationer om mat, som t.ex. varför äter man mycket ris i thailand, varför äter man med pinnar i china osv. Det slutgiltiga innehållet liknade något jag skulle kunna ha satt ihop i femman. Vet ni hur framsidan av arbetet såg ut?! Sidan var inramad av röda äpplen och i mitten var en tecknad flicka som åt gröt, soppa eller något annant flytande. Och vet ni vad vi fick för betyg? Ett A. Ja, det är bara att tacka och ta emot.

I måndags träffade jag ju Tabbi igen för första gången på fyra år! Det var riktigt kul att ses igen!! Vi gick till en restaurang som heter Taksura. Jag överlät Tabbi att bestämma vad vi skulle äta och överraska mig med några goda thailändska rätter. Och gott, det var det minsann! Det var nog faktiskt den godaste maten jag ätit sedan jag kom hit. Vi åt friterade räkkakor med plommonsås, stekta köttbitar som dippas i en stark sås, fisk med mangosås (stark som satan!) och ris till det. Supergod mat som jag garanterat inte hade beställt annars.

Tabbi och jag.



HA HA HA HA.


Min bordsgranne var den här lilla söta katten som var väääldigt sugen på maten vi hade beställt.


Lite senare kom Tabbis kompis Au förbi. Han beställde in ännu mer mat. Bland annat en soppa som var så stark att den var oätlig. Jag smakade bara ett par droppar men jag är övertygad om att jag hade fått andnöd efter att ha ätit bara några skedar av den soppan. Haha, ser ni så jag glänser? Svettigt värre...



I fredags så började ett projekt på unit som heter TU2U (Thammasat University to you) som jag har tänkt att jag ska vara med i. Det går ut på att Thammasatstudenter hjälper skolbarn att förbättra sin engelska. Barnen har engelska i skolan men vill ha lite extra övning. Framförallt behöver de öva sig att föra konversationer på engelska, så våran uppgift är mer eller mindre att prata med dem. I fredags var första dagen och alla träffades i en park en bit från unitt. På grund av demonstrationerna som fortfarande pågår här så kom det inte så många barn. Vi värmde upp med de få som var där genom att leka lite lekar.

Här leker vi någon sorts charadlek.




Den först riktiga TU2U-träffen var i måndags, då två utbytesstudenter blev ihopparade med ett skolbarn och en thailändsk student (som fyllde funktionen som tolk). Jag var i en grupp med en 14-åring som kunde relativt bra engelska. Hon var bara väldigt blyg då hon skulle prata engelska. Vi kom på ett spel som liknar spelet ”med andra ord”, där man ska beskriva ett objekt eller något man gör utan att säga ordet. Vi turades om att förklara och gissa så hon fick öva både att lyssna och prata. Spelet visade sig vara en höjdare för hon ville inte riktigt sluta spela när ”lektionen” var slut. Det var riktigt roligt att få hjälpa till så jag hoppas att jag kommer att kunna gå på träffarna så ofta som möjligt.

Nu står ögon i kors på mig och innan jag somnar med näsan i tangentbordet ska jag packa inför KOH PHI PHI! Tjohoooo!!! Ha en go helg alla!!

...detta är ett inlägg fyllt med kulturell sightseeing. I söndags fick jag mig en smärre kulturchock. Jag, tillsammans med tre andra från amarin, besökte två tempel inom loppet av tre timmar. När rutten till det tredje templet började planeras kände jag att det räckte! Skämt å sido, visst det är kul att se tempel, architekturen och designen är ju väldigt imopnerande, men det känns lite som att om man har sett ett så har man sett alla. Det värsta är nog ändå att sightseeinga runt i den här hettan! Jag vet at ni är väldigt glada åt solstrålar där hemma, men här är det faktiskt sanslöst varmt (35 grader och över 80% luftfuktighet!). Varje liten vindpust och skuggplats uppskattas högt.

Så här kommer lite bilder från sightseeingen:

Vi började vid Wat Pho. Det är templet där den liggande megabuddhan finns. Det finns flera stora buddhas i Bangkok - stående, sittande osv. (Wat betyder tempel)

Tempelområdet.




Buddhas på rad.


Bönerummet i templet.


Den här kreationen stod på tempelområdet. Gubbarna visar olika yogapositioner.


Och så liggande buddha himself!



Vi tog färjan över till Wat Arun, vilket betyder 'tempel of the dawn'. Man kan klättara upp för pelaren.
 



Det var en lång väg upp med obehagligt branta trappor.



Men det var värt att svettas lite extra på vägen upp för utsikten var riktigt fin!




På väg ner igen.


De här träsakerna såldes utanför templet. De kändes ju lite malplacerade kanske...

Träsnoppen är visst någon form av tur- och fruktsamhetssymbol. Jag kan inte tänka mig att askkoppen fyller samma funktion. Den är nog mest bara sjuk.


Turen gick vidare till china town där vi lunchande. Eller de andra åt, jag åt inte min mat för den var helt enkelt riktigt äcklig. Jag beställde en suki yaki soppa och delar av innehållet bestod av insidan på en grismage. Nej tack!

Vi gick vidare till lumphini parken...


...där folk sportade för fullt på träningsredskapen utplacerade i parken.
  

Kommer ni ihåg när jag var på Vertigo Skybar? Baren ligger på toppen av den smala byggnaden i mitten:


Vi fortsatte gå genom parken och så dök den här killen upp:


Och lite längre bort träffade vi på den här:


Thailändarna hade picknick bredvid de här monstren som om att de inte vore något annat än vanliga gräsänder. Ser ni hur han dyker ner i vattnet och simmar iväg? Där på kanten satt han och sräckte ut tungan åt fiskarna innan.


Bredvid lumphini ligger Suan Lum night bazaar som jag var på för ett tag sen. De andra tjejerna som var med hade inte varit där än, så vi kikade förbi en sväng. Jag var vrålhungrig vid det här laget så jag beställde en falaffelrulle för 100 Baht. Dyr som stryk men det var den värd för den var riktigt god och slog grismagesoppan med hästlängder!

Nu ska jag göra mig iordning för att möta Angie vid skolan. Senare ikväll ska vi träffa Tabbi, som jag lärde känna när jag gjorde språkkursen i München för 4 år sen. Äntligen, efter tre månader, har vi lyckats hitta en kväll då båda har tid att ses! Det ska bli riktigt kul att träffa henne igen och spännande att se vad hon kan visa oss för oupptäckta ställen i stan.

Ikväll har jag haft filmmys. Jag har inte varit allt för aktiv idag då det visst blev lite mer än bara ett par öl och ett naanbröd igår. Det händer så lätt. Vi kom hem runt 4.30 snåret i morse och jag vaknade upp vid tretiden idag. Så filmkväll kändes som ett givet val. Jag såg filmen My sister's keeper. Herregud. Två timmars gråtmarathon. Det är en otroligt fin film som verkligen berörde mig och gav mig en tankeställare. Absolut en film man borde se! Men ha näsdukarna redo. Det är samma regissör som the notebook och det är ju också en riktigt fin film det.

Idag har Angie och jag spenderat 5 timmar på immigration bureau för att förlänga våra visum och skaffa re-entry permit så att vi kommer in i landet igen efter att vi varit i Laos när vi åker dit i April. Helt sanslöst hur tråkigt det kan vara att sitta på rumpan och vänta. Immigration bureau ligger väldigt långt ifrån amarin så inklusive taxiresa tur och retur har vi varit på tur i 7 timmar! Men nu är det gjort i alla fall, jag får stanna till den 31 maj.

Området runt immigration bureau är väldigt stort och taxichauffören visste inte riktigt vart han skulle släppa av oss när vi kom dit så vi fick ta varsin moppetaxi den sista biten.



Yeeey! Vi fick varsin stämpel i passet tillslut.


När vi var på väg hem igen hade kontoren just stängt och det fanns inga taxibilar utanför. Så vi hoppade på en personalbuss som tog oss ut till den större, mer trafikerade gatan. När vi närmade oss stora vägen så upptäckte busschauffören att det var en lååååång kö längs utfarten. Så han gjorde en backande u-sväng och backade ut genom infarten istället. Haha, det hade ju aldrig hänt i sverige!

Nu ska jag packa väskan för Koh Chang. Vi är ett gäng på runt 6 personer som kommer att åka och vi ska ses nere i lobbyn om två timmar för att ta en taxi till bussstationen. En kille på SVT Kina kontaktde Angelica imorse då de läst hennes blogg och vill intervjua henne om läget här. Han flög hit sitt kamerateam idag och de ska filma oss när vi går på bussen. Så håll ögonen öppna, vi kanske hamnar på nyheterna!

Ha en bra helg allihopa!
Puss o Kram

Jag tänkte att jag ska informera er lite om läget här i Bangkok så att ni inte blir alltför oroliga om ni skulle läsa eller höra något om det i tidningarna/på nyheterna. Nu under helgen ska red shirts (Thaksins (den förre permiärministern) anhängare, United front for Democracy against Dictatorship (UDD)) genomföra en stor protest här i Bangkok. Anledningen till protesten är att red shirts vill att Thaksin ska bli premiärminister igen. De planerar att från olika orter ta sig in i Bangkok, både vatten- och landvägen. Vapen har stulits från militärbaser runt om i landet och det finns uppgifter om att bomber kommer att sprängas på offentliga ställen i Bangkok så det kan hända att det inte blir en helt fredlig protest. Vi har därför blivit rådda av univeristetet att hålla oss borta från vissa platser, bland annat vårt universitet som ligger precis bredvid den stora öppna platsen Sanam Luang.Det är stället där alla red shirts kommer att samlas. Tydligen är rektorn för vårt universitet även med på red shirts hit list då han är en stor yellow shirts anhängare. Universitet är därför stängt från fredag till och med måndag. Angie och jag har bestämt oss för att åka till Koh Chang, en ö sydöst om Bangkok, över helgen. Vi åker med nattbussen imorgon (torsdag kväll) och planerar att stanna till måndag. Skulle läget i Bangkok bli alltför oroligt stannar på ön tills det lugnat sig. Om ni vill hålla er uppdaterade om vad som händer i Bangkok kan ni läsa mer på bangkokpost.com och nationmultimedia.com.

För övrigt så borde jag sitta och leta efter praktikplatser nu men jag är alldeles för prillig för att koncentrera mig. Jag har just druckit en kopp kaffe vilket min kropp tydligen inte alls är van vid längre. Det är dessutom ganska demotiverande att söka praktikplatser i Sverige. Jag visste att det inte är lika vanligt med praktiker i Sverige som i Tyskland men att det skulle vara såhär svårt hade jag inte trott! För det första finns det knappt några anonnser och från de företag jag skriver till och frågar om de erbjuder praktikplatser får jag ett ”vi har tyvärr inte möjligheten att erbjuda praktik just nu”. Men jag tänker inte ge upp. Jag vill verkligen vara i Sverige nära familjen och äntligen få uppleva svensk sommar igen! Sist jag var i Sverige under sommaren var 2005! Skam den som ger sig ;)
Så istället för att leta jobb har jag varit kreativ och gjort en kalender med inbyggd reseplan för tiden som jag har kvar här i Thailand. Så här ser den ut:





Nu ska jag snart går ner i lobbyn där Angie och Micke ska ha ett Entourage-rally (det gillar du va myran? :)). De planerar att plöja igenom alla säsongerna, kanske inte alla i sträck men de startar ikväll i alla fall. Efter att ha sett ett halvt avsnitt är jag väl inte det största fanet av den serien men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig. Jag ska ge det en chans!

Jag är just hemkommen från en trip till carrefour med Angie. Vi har handlat mat, tvättmedel, snarr och annat viktigt. Annars så har jag suttit vid skrivbordet mest hela dagen. Jag har bland annat pluggat inför mitt midterm prov i beginning thai som jag ska ha på onsdag. Det här språket alltså! Inte helt lätt. Men jag måste säga att även om det är svårt att lära sig, speciellt med alla olika tonlägen, så finns det ändå någon sorts logik i det hela. Det vore häftigt att vara flytande i thai innan jag åker härifrån men jag tror inte direkt att det kommer att hända.

I helgen var Angie, Micke och jag i Cha Am. Det är en mycket trevlig liten stad. I Cha Am är det inte så mycket västerländska turister utan mer thailändska turister. Och det märktes vill jag lova. I stort sett alla människor badade med kläderna på och hade på sig kläderna hela dagen på stranden. Det var flera gånger under dagen på stranden som vi blev smygfotade och vi blev någon gång även tillfrågade om vi kunde vara med på kort. När vi var ute och cyklade så vinkades och tjoades det när vi körde förbi.

Det som gjorde resan ännu roligare var att vi träffade Angelicas kompisar som bor där. Jättegulliga människor allihopa. Vi gick med dem till en bar där ett live band spelade. De beställde in mat och dryck som aldrig verkade ta slut. Maten kom in på rullande band hela kvällen och så fort ett glas var tomt kom en servitör och fyllde upp det igen. Gott var det! Det är så kul att äta thai mat med thais. Då vet man att man får den ”riktiga” thaimaten och så får man äta på riktigt thaivis. Thais äter ofta som man äter tapas, de beställer in många smårätter och så delar alla runt bordet på maten. Vi åt en massa olika saker. Det var crabsticks som man doppade i soja och wasabi, kyckling med cashewnötter och ris, köttsallad, tom-yam soppa (stark sötsur soppa) mm..
Resten av helgen låg vi på stranden och gjorde en liten cykelutflykt. Mer varken hann eller orkade vi göra. Med runt 35 grader i skuggan är man inte så aktiv. Vi hyrde en sån cykel för tre personer. Hej och hå det var inte det lättaste kan jag tala om! Att styra var gaaaanska vingligt och att sitta längst bak var riktigt svajjigt. Känndes som att sadeln och hjulet längst bak skulle brytas loss från resten av cykeln. 

Den här bussen åkte vi med till Cha Am. Vi stannade säkert 15 gånger längs vägen och de 17 milen tog 3 timmar att åka.



Angie var lite osäker på om bussen verkligen skulle ta oss ända fram.


En sak som var lite kul på bussstationen var att kl. 8 så spelades thailands nationalsång i högtalarna och alla som jobbade stannade upp och alla resenärer ställde sig upp. När sången var slut fortsatte alla med det de gjorde innan.



Huvudgatan längs stranden i Cha Am.



På stranden kunde man betala för att rida på en häst alt. låta sig fotograferas med en häst. 




Efter dagen på stranden gick vi upp till rummet för att göra oss i ordning inför kvällen. Att duscha med badmössa är inte så dumt faktiskt.



Hela gänget på baren.


Vår drinkvagn.


Bandet som spelade.


Det var en kul kväll!







Här är hotellet vi bodde på med vår fräsiga cykel parkerad utanför.



Det här är dörret till vårt rum. Ett gammalt omgjort massagerum kan man tro..?


Vår säng. Hård som en plywoodskiva och aningens kort.



Jag trodde den här peruken var en hund när den låg på en barstol och vilade. Den passar dig Angie!



På söndagen cyklade vi till templet och matade kattfiskar med popcorn och bröd.





Så cyklade vi förbi den här elefanten...


...och den här statyn omringad av tuppar. Tydligen så är alla tuppar där för att kungen gillar ägg. Såklart.



Och här fick vi ställa upp och vara fotoobjekt till dessa två turistande thais.


En gata i Cha Am.


Förresten, kommer ni ihåg att jag flyttade på sängen efter mitt feng shui kua-nummer i hopp om att få sova? Och vet ni vad? Det funkade!! Sanslöst men sant. Jag har sovit som ett barn ända sen jag möblerade om. När jag efter första natten vaknade upp och insåg att jag faktiskt inte haft ett enda hjärnspöke och sovit hela natten så tänkte jag att det nog bara var en tillfällighet. Men icke! Sen dess har det varit djupsömn varje natt. Underbart är det. Egentligen tror jag inte på sånt där hokus pokus, men vem vet, det kanske inte är så dumt ändå? Eller så kanske det bara beror på att sängen står intill en vägg nu och jag gillar att sova vid en vägg. Hur som helst är jag glad att jag kan sova igen!

Ikväll var jag på Suan Lum Night Bazaar med Micke och Angie. Det är en stor marknad med allt från möbler till skor, kläder och smycken. Det är väldigt många turister där, men ändå så tycker jag att det inte bara var en massa turistskit man kunde hitta. Där fanns även en del saker som var mer originella och utav bättre kvalitet.



En dvd kanske?


Mickes ena ögonbryn och Angie bland alla skor.






Jag har just packat min ryggsäck för imorgon ska vi åka till Cha Am som ligger vid kusten ca 20 mil sydväst om Bangkok. Vi åker tillbaka redan på söndag så det blir en liten minisemster i Cha Am. Vi tänkte mest ligga på stranden och kolla runt lite i staden. Angie har varit där förut och träffade ett par kompisar när hon var där sist så vi kanske möter upp dom på en öl imorn kväll. Jag googlade Cha Am för att se vad som finns att se där. Det verkar vara en väldigt lugn ort med relativt lite turister. Det finns visst ett tempel i staden och en park. Ett av tipsen jag hittade var att om man är en barnfamilj eller om man har en thailändsk fru så är detta absolut rätt ställe att åka till. Jaha, där ser man.
6.30 ringer klockan så jag ska gå och lägga mig nu!

Ja just det, jag har lite oflyt med mina mobiltelefoner här så jag har ett nytt mobilnummer nu igen: 0066-851997434.

Sov gott!

Idag bestämde jag mig för att se mig runt i Bangkok lite. Jag började med att åka till Lumphini Park som ligger i stan. Den är tydligen döpt efter Buddhas födelseort i Nepal. Det är verkligen en jättefin park. Jag älskar stadsparker! Tanken på att man befinner sig i en stad med 10 miljoner invånare och strosar runt i en grön oas där man inte märker av det hektiska livet runt omkring är härlig tycker jag.


Ingången till Lumphini parken.




'The floating island'. Jag vet inte riktigt om jag vill påstå att den flyter, men så står det på skylten i alla fall.


Härlig kontrast! Blommor och skyskrapor.















Haha, alla sätt är bra utom dom dåliga va? Här har någon surrat fast en minipalm på ett träd med hjälp av presentsnöre.









Efter att jag varit i parken följde gatan Silom tills jag kom till en Skytrain-station. 

Silom.



Vid Sky train stationen.



Jag åkte två stationer och hoppade av vid Bangkok Royal Sports Club. Den såg riktigt fancy ut den! Jag tror man kan göra allt från att spela golf till att rida på den där gräsplätten.



Därifrån gick jag till ett område där flera malls är samlade. Jag kollade runt lite och sen tog jag en taxi hem. Taxichauffören köpte två påsar friterade bananskivor av en mitt-i-gatan-försäljare när vi stod och väntade vid ett rödljus. Först så bjöd han mig på en bit och sen så gav han mig en av påsarna. Haha, så himla snällt. Jag gillar de där friterade bananerna så jag blev jätteglad jag :D


Ett plaza utanför ett av köpcentrena.



Någon som vågar sitta på den här bänken? :p



Det var så härligt att gå runt i stan idag. Jag gillar Bangkok mer och mer för varje liten del jag upptäcker. Det finns så många olika sidor av den här staden. Det gör den intressant, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn!
I morgon fortsätter sightseeingen då jag ska följa med Markus och Damaris på en tur genom stan. Vi börjar vid grand palace och sen är tanken att jag ska komma på några bra ställen att gå till. Känner mig inte direkt kvalificerad för rollen som turistguide i Bangkok men jag ska göra mitt bästa. Jag har ju min lonely planet :)

Jag har just kollat på en komedi komplett fri från läskiga inslag. Jag brukar ju vara lite känslig när jag kollar på deckare och vampyrfilmer men nu börjar det gå till överdrift alltså! Jag läser just nu en tantsnuskbok som Angie kallar den, Bedragen av Katerina Janouch. Den handlar om ett par i 35-årsåldern, deras 4 barn och äktenskapskris. I boken dyker helt plötsligt en 20-årig kille upp och menar på att han är mannens son. Sen kommer det fram att den här ’sonen’ är lite mysko och sysslar med skumma affärer. Det förekommer bilar som förföljer folk, det rings konstiga samtal och sms och sonen bryter sig in i huset. Av någon anledning får jag inte det här ur huvudet och har fullt med galna tankar i huvudet på nätterna! Dessutom pratade Angie, Billy och jag om spöken, andar och folks spökupplevelser för ett par veckor sen och jag tror fortfarande att hela rummet är fullt med andar när jag ligger där och ska sova. Jag har sovit med sänglampan tänd för länge nu. Haha, jag får såna här knäppar ibland men det brukar gå över rätt snabbt. Nu har det hållt i sig lite väl länge tycker jag! I morse när jag vaknade kände jag mig helt mörbultad. Kändes som att jag inte fått en blund på hela natten.
SÅ! I ett försök att lösa problemet har jag internetforskat om Feng Shui och fått reda på att jag har kua-nummer 9. Detta innebär att min riktning för bästa möjliga energitillförsel är öster och min rikning för optimal inre utveckling och harmoni är söder. Därför har jag nu möblerat om i mitt rum och sängen står med huvudänden riktat åt sydöst. Det vore väl själva f-n om jag inte skulle få sova nu. Jag hoppas på det i alla fall! Vi får väl se hur det funkar.


Angie när vi åt middag igår.



Och så jag. Jag ser trött ut och det var jag också. Det är jag nu med så jag ska gå och lägga mig. Wish me luck!