Jessica

Hej på er!!

Så i fredags hände ingenting. Lugnt som gatan var det. Det bestämdes att Thaksin ska ge mer än hälften av miljarderna till staten. Hans anhängare började gråta. Däremot var det ett jä-la liv på mina grannar i fredags. Angelica och jag låg i min säng och kollade på film när vi hörde en tallrik krascha i marken följt av hysteriska skrik. Vi flög upp ur sängen och sprang ut i korridoren. Där stod det två tjejer utanför rummet snett emot min, där en kille och en tjej bråkade så att tofsarna flög. Vi frågade tjejerna om allt var okej, och joda, visst var allt okej. Jo tack, vi hör det! De fortsätter skrika på varandra i säkert en kvart. Tjejen skrek och grinade hysteriskt om vart annat. Helt galet. Jag hoppas att de har rett ut sin problem nu för det där lät verkligen inte sunt.

Idag gör jag inte speciellt mycket, sitter just nu framför datorn och svettas i 30 grader. Har dörren till korridoren och balkongdörren öppen för att få lite ventilation i alla fall. Jag ska plugga lite thai senare tänkte jag eftersom vi har prov nästa vecka igen. Nästa vecka är nämligen midterm week. Då vi har inga föraläsningar, bara prov. Och jag har visst bara ett prov :) Angelica och jag tänker ta nattbussen söderut på onsdag kväll och åka till ön koh phi phi om Angie får sina arbeten skrivna innan dess (Hoppas, hoppas!!) Jag har hört att det ska vara en utav de finaste öarna i thaiand så det ser jag fram emot!

Här har ni lite bilder från de senaste utekvällarna. För ett par dagar sen var vi ute med ett helt gäng härliga tjejer efter att vi haft förfest och spelat kort på rummet.

Jag, Becky, Mirka, Allison, Nina och Angie.



Så träffade vi den här gulliga tjejen.




Och så var vi på efterklubb med bland annat de här.



Igår var vi på klubben Route 66 igen där de har inträdesavgift enbart för utlänningar, eller snarare för icke-asisatiskt-utseende människor. Så vi tänkte att vi kanske slipper betala om vi gör så här:





Vi övade i taxin.


Allison försökte till och med förhandla med vakterna genom att använda tricket ”vi-är-studenter-på-thammasat”, men icke! Farang som farang. (Farang betyder västerlänning på thai)


Den här skylten satt uppe utanför klubbområdet vi gick till igår. Var fanns det här stället när jag och mina flip-flops behövde det?




Jag, Angie och Micke var och åt svampsoppa och lasagne häromdagen och passade på att handla lite mat i min favoritmataffär. Jag lyckades få tag på god sushi minsann! Dra på trissor så glad jag blev. Den jag tidigare har provat här har varit söt(?!) i smaken. Den här sushin var mer åt det salta hållet och kostade dessutom bara 10 Baht/2,50 kr biten. Jag fick även en gåva när jag köpte sushin. Ett paket Kellogs Special K. Jag såg inte riktigt den röda tråden där men det var ju en fin tanke.





Någon som är sugen på en munk med en hot dog i?




Den här fräcka bilen stod utanför amarin igår kväll. En sån skulle man ha!




Och så över till dagens i-landsproblem: Jag saknar att ha på mig högklackat. Nu är ju inte jag en person som känner mig bekväm i svinhöga klackar men en liten en går alltid. Här i asienland är det plattplatt som gäller för min del.

Angie-pangies snygga pjucks.




Den här damen (i svart-vit-randigt och förkläde) sitter här vid färjan på väg till skolan varje dag och säljer thailändskt snarr. Katten ser ut att ha det ganska skönt, tycker ni inte? :)



Jag bjuder på lite blå himmel, sol och vatten för alla er som längtar efter sommaren!


Jag hoppas att ni alla har haft en bra helg!
Puss och kram!!

I morgon kommer högsta domstolen i Bangkok att meddela domen i ett väldigt uppmärksammat mål. Det gäller den förre premiärministerns (Thaksin Shinawatra) förmögenhet. Han har lurat den thailändska staten på en massa pengar bl.a. genom att han sålde sitt telebolag och inte betalade skatt på det. Hans tillgångar frystes och i morgon tas beslutet om han får behålla pengarna eller inte. Jag vet inte allt för mycket om det här men nåt i den stilen är det. Det gäller en sanslöst stor summa pengar, 76 miljader baht som motsvarar nästan 20 miljarder kronor!
På grund av detta kan det bli ett himla ståhej i stan imorgon. Hans anhängare (red shirts) förväntas ställa till med  liv oavsett hur domen blir. Vi har därför mer eller mindre fått utegångsförbud. Föreläsningarna i morgon är inställda och våra professorer har sagt till oss att undvika offentliga platser, helst ska vi hålla oss hemma. International Office på Thammasat har skickat mail där de uppmanar oss att ta det försiktigt och absolut inte bära några röda kläder imorgon. Så det gäller att hålla låg profil.. Men ni behöver inte vara oroliga där hemma! Imorgon kväll ska vi bara stanna hemma i vårt trygga bo, dricka öl på taket och kolla på spektaklet på avstånd. Kanske blir det fyrverkerier, vem vet!

Annars då? Jo, vi har börjat öva att lära oss bokstäverna och skriva på Beginning Thai lektionerna nu. Det är ganska roligt faktiskt. Känns som att man är tillbaka i grundskolan och tränar skrivstil med Kerstin.
Jag gillar verkligen våran thai-lärare skarpt. Hon är så där härligt förvirrad och samtidigt positiv. När vi gjorde hörförståelseprovet i fredags så berättade hon ju en historia om en kille och en tjej (John och Malee) som var på restaurang och åt, och så skulle vi skriva ner vad de hade beställt osv. Mitt i historien så stannar hon upp, rynkar pannan och säger med ett leende: "I forgot the name of the girl, what was her name..?" Hela klassen börjar asgarva, någon svarar henne och hon skrattar till. "Aaaah, Ma-leeeee!! Of course... I forgot!" Sen fortsätter hon historien. 
Igår meddelade hon att vi kanske kommer att ha prov på skrivandet nästa fredag. "If we are ready. If not, we will do it later." Haha skön inställning!

Imponerande, tycker ni inte?

Så i fredags efter thaiprovet satt vi i taxin på väg till bussstationen och skrev en handlingslista med ingredienser till all den maten vi skulle laga under helgen. Då tänkte vi inte på att det är thai-time som gäller här. När vi kom fram till huset så var köket inte klart. Så det blev ingen potatis den kvällen :( Dagen efter kom ett gäng byggarbetare in i huset, börjde bygga på köket och lovade att det skulle vara klart till kl 14. Framåt kvällen var det äntligen klart och vi åkte till mataffären för att köpa potatis. Då har de EN potatis kvar. Kul. Kan ju bli lite svårt att göra gratäng på. Trots att vi inte lagade någon egen mat i helgen så lyckades vi få i oss en del västerländsk mat ändå: spagetti med köttfärssås, lax, pasta med gräddsås och hamburgare med potatismos.


Det här är våran härliga lärare i Beginning thai. Under provens hörförståelsedel, då hon berättar en historia och ställer frågor som vi ska svara på, går hon runt och tittar på våra prov. Har någon skrivit fel blir hon sur och utbrister inför alla "No, I did not say that! What did I say?!" Så upprepar hon övertydligt svaret på frågan och så småskrattar hon nöjt när personen i fråga har skrivit ner rätt svar. Hon ger sig inte förrän alla har skrivit rätt svar på sina prov. Haha, det låter väl bra det?



Det regnade en del när vi kom till bussstationen.



Nästan framme.



Huvudgatan i Ban Chang.



På kvällen åt vi på den här restaurangen. Jebs heter den.



Vi spelade yatzy och jag lyckades få yatzy på ett slag :)



Och så åkte vi runt på angelicas rallymoppe.



På lördagen bestämde vi oss för att testa en fotmassage. Och det mina vänner, det gör jag absolut inte om! Detta var i klass med massagen, aka köttbankningen, i Shanghai för ett par år sen. Det enda de gjorde var att klämma och pressa för kung och fosterland på de mest obekväma ställena på fötterna. Vi hamnade bredvid en thailändsk farbror som pratade ganska bra engelska. Han undrade vem som hade tipsat oss om att gå till just det här stället eftersom man (enligt honom) här får den bästa fotmassagen inom nio timmars radie. Motiveringen till hans bedömning av den utomordentliga fotmassagen var att man på andra massageställen inte känner någonting under massagen medan massörerna på detta ställe får en att börja gråta. Jo tack, det kändes ju jättebra att höra fem minuter in på en entimmes fotmassage. Efter en stund av konstanta smärtor berättade han för oss att varje ställe på fötterna har en motsvarande punkt i kroppen. Det betyder att varje gång det gör ont så har du problem med det motsvarande stället i kroppen. Vi fick en bild av fötterna i olika vinklar med de olika punkterna markerade. Han sa att när det gör ont så skulle vi hojta till och massören skulle säga till oss vilken del av kroppen det var. Jag som hade ont mest hela tiden och låg och halvskrek och svettades i en timme fick reda på en hel del om min kropp. Jag har problem med gallblåsan, livmodern, skuldrorna, höfterna, ögonen och jag har små organ. Nu undrar jag om detta betyder att jag kommer få gallsten, är steril, behöver en höftprotes innan jag fyllt 50, kommer bli blind och att mina organ kommer att kollapsa? Jag hoppas inte det! Helt seriöst kan jag tala om att jag fortfarande har ont under fötterna. Tre dagar senare. Jag skulle inte ens gå tillbaka till det där stället om jag fick betalt för en fotmassage. Och varför gubben reser nio timmar för detta plågeri kan jag inte alls förstå. För hans del måste det vara en massage med ett happy ending.


I söndags åt vi spagetti och köttfärssås till lunch på det här hotellet.



Utsikten från matbordet.



Söndag eftermiddag åkte vi tillbaka till bangkok igen. Eftersom vi hade haft en lugn helg så bestämde vi oss för att gå ut en sväng. Vi gick till roof, som har blivit lite av ett favoritställe, där vi mötte upp en kompis till Angie som är från Thailand och har gjort en utbytestermin i Sverige. Hon hade även med sig en tysk vän. Det var en kul kväll som alltid när vi går ut!


Roof


Angies kompis, Angie och jag på roof.



En fransman vi delade bord med, tysken och Angies vän.




Så igår träffade jag min gamla chef Markus och hans flickvän, Damaris, för middag och ett par öl på Khao San. Det var väldigt kul att träffa dom! Idag åkte de vidare ner mot sydöarna men kommer tillbaka igen nästa vecka.

Markus och Damaris.




Idag blev jag nästan lite orolig för mig själv. Jag vet att jag på senare år har blivit lite virrig. Förr tyckte jag att jag hade full koll på mina grejjer och vad jag höll på med. Numera är jag allmänt förvirrad och glömmer bort var jag har pass, nycklar och plånbok minst fem gånger om dagen. Idag när jag gick till skolan kände jag ändå att det börjar gå lite väl långt. Jag rotade runt i väskan för att leta efter mobilen som jag trodde att jag hade glömt hemma. Med handen i väskan får jag tag på någon avlång kladdig sak. Jag drar upp handen och inser att det är en kokt nudel jag håller i! Va?! Hur hamnade den där?! Jag tar en närmare titt i väskan och där finns faktiskt ett helt gäng nudlar. Skumt! Det måste ha varit någon av gatumatsförsäljarna på Khao San som smugglade ner några nudlar i min väska på skoj igår kväll. Eller??

Hej hej! Idag har jag varit flitig som ett bi minsann. Jag började dagen med att plugga inför thaiprovet imorgon. Efter det hade jag en lunchdate med angelica nere i restaurangen. Sen en lektion i skolan och nu sitter jag här och pluggar thai igen. Det är en utmaning kan jag tala om. I detta språket finns det något som kallas ”classifiers” som man hänger på i slutet av meningen. Problemet är att det finns olika classifiers till olika grupper av ord. Hur det hänger ihop måste man lära sig utantill helt enkelt. Ett exempel: Det finns en classifier för frukt som är ”lûuk”. Lûuk betyder ”rund” och gäller bara för vissa frukter, så som apelsin (sôm lûuk), banan (klûay lûuk)(logik: väldigt rund den) och mango (ma-mûaŋ lûuk). Handlar det om en klase bananer heter classifiern ”wii” (klûay wii) och har med en uppskuren mango i en plaståse att göra så är classifiern ”thûŋ” (ma-mûaŋ thûŋ). Ja, det är lite förvirrande det här. Men det värsta är fortfarande uttalet ändå. En thai i min klass bad mig säga nåt jag lärt mig på språkkursen och jag började rabbla de få meningar jag kan. Jag fick den inte så oväntade reaktionen skrattanfall.


Lunch.




Idag tog jag den kortare vägen till färjan då man går förbi det här templet.




När jag kom till skolan 10 minuter innan lektionen började möttes jag av ett tomt klassrum. Studenterna här går nämligen på thai-time. Det innebär att man kan droppa in lite när man känner för det, även 1 timme efter lektionen har börjat verkar vara okej.




Medan jag väntade på att de andra skulle komma roade jag mig med att ta lite kort. Det är svårt att ta kort på sig själv men det funkar bra om man viker sig lite.




Sen kom jag på att jag ju faktiskt har en självutlösare på min fräcka kamera (den är rosa!).



I morgon är det fredag igen! Hej och hå vad veckorna flyger iväg! Häromdagen fick vi reda på att köket i Angelicas föräldrars hus blir klart idag så vi åker dit och lagar mat i helgen! Det kommer bli smarrigt det. Jag vill laga en buffé bestående av enbart potatis: Potatisgratäng, potatismos, bakad potatis, kokt potatis, janssons frestelse, potatisbåtar... Haha, jag förstår inte att jag längtar så efter potatis, hemma äter jag ju nästan aldrig potatis. Det kanske är det här fenomenet med att man alltid vill ha det man inte kan få :)

Jag fick ett mail av min gamla chef häromdagen där han berättade att han och hans tjej börjar sin resa genom sydostasien nu och att de kommer till Bangkok på söndag. Så när vi kommer tillbaka från Ban Chang blir det nog middag och ett par öl med dom. Roligt!!


Plugga thai.



Här sitter jag nu. Det flitiga biit.


Så nu är jag ju borta ett par dagar gott folk. Vi hörs igen efter helgen! Jag hoppas ni får en härlig helg med mycket pulkaåkning! Jag skulle lätt åka pulka hela helgen om jag var i sverige nu :)

Jag har jobbat på det här med att fixa fram några andra foton än festfoton att visa er. I går dokumenterade jag min väg till skolan.

Jag börjar med en bild på vår närbutik och restaurang. De ligger precis vid sidan av huset där vi bor. Butiken säljer det mesta som en student behöver: koppnudlar, choklad, tvättmedel, instant coffee, öl, chips, cola, shampoo och lite andra småsaker. Restaurangen har både thailändska och västerländska maträtter. Och just det även en japansk rätt finns på menyn fick jag reda på idag. Jag har nämligen hittat min nya favoriträtt nere i restaurangen: suki-yaki-soppan. Det är risnudlar och kyckling i en vattenbaserad sås blandat med ägg, lök och någon form av kål eller sallad. Den är kryddad med någon sorts chilisås. Väldigt god och nästintill lite salt faktiskt! Hur som helst så frågade våran thailärare oss idag vilken thailändsk mat vi tycker om. Jag svarade suki-yaki-soppa. Hela klassen inklusive läraren skrattade åt mig och förklarade att den soppan är ju faktisk japansk. Jaha, så nu vet jag det. God är den i alla fall!

Kiosken till vänster och restaurangen precis bredvid med ägget på fönsterrutan.



Okej, så jag lämnar amarin och går först över den här lilla bron.



Sen kommer jag ut på den stora gatan (arunamarin) som leder upp på bron där bilarna kör upp i bakgrunden.



Uppe på bron!



Det här är floden som bron går över.



Sen så måste jag ner för bron igen. När man går ner för den här trappan luktar det förskräckligt ruttet. Det har legat en död mosad råtta på ett av trappstegen ett par dagar nu vilket inte gör stanken mildare direkt. Det bor även en hel del gatuhundar och gatukatter där nere under bron.



När man kommit ner för trappen kan man antingen svänga in till vänster under byggställningen och gå till den närmaste färjan eller så kan man fortsätta rakt fram och gå till färjan vid marknaden lite längre bort. Den här gången går jag till marknadsfärjan.

De här buddhastatyerna står på ett inhängnat område på väg till färjan. Jag vet inte om det har någon religiös betydelse eller om det helt enkelt ligger en buddhafabrik där.



Folket gillar, eller rent av älskar, sin kung i thailand. Det finns bilder på honom över allt. Den gula flaggan är för att hedra kungen.



Sen svänger jag in på gatan som leder till marknaden och färjan.


Marknaden.



Just den här dagen lyckades jag gå vilse på marknaden och hamnade i den ena återvändsgränden efter den andra. När jag väl kom fram till färjan hade jag så bråttom till skolan att jag helt glömde bort att ta fler kort. Men jag kan bjuda på den här bilden på universitet som jag tog från färjan i början av januari.



Var det här en rolig bildserie det? Haha, jag är nog ingen vidare bloggare jag. Jag ska försöka komma på nåt bättre till nästa gång :)


I dag sket det sig totalt med att hålla budgeten. Efter den första lektion en idag fick jag reda på att den andra lektionen (Thai Cuisine) jag skulle haft, var inställd. Det satt en lapp på dörren till klassrummet där det stod ”Thai Cuisine is cancelled today because of the lecturers urgent mission”. Haha, de är för härliga thailändarna med sina översättningar. Jag bestämde mig för att åka till ett shopping mall och införskaffa kläder som passar sig i värmen. De senaste dagarna har jag upptäckt att det inte är någon bra idé att använda tajta linnen. Det blir svettränder i bilringarna och fläckar på ryggen. Och detta bara under transportsträckan hemifrån till skolan. Min lärare talade igår om för oss att det sägs att det ska bli 42 grader i april-maj. Hemskt! Redan nu är det 35 + och det känns varmare än så på grund av den sjukliga luftfuktigheten. Här blir det ju inte direkt svalare på kvällen heller. Just nu sitter jag på mitt rum med aircon avstängd och balkongdörren öppen och här inne är det 30 grader!
Jag lyckades i alla fall hitta en del svettdugliga kläder och lite svensk frulle (ost, salami, mackisar,tomater..) men lyckades även bränna 4000 Baht. Hej och hå det var visst 40 dagsbudgetar! Ja så kan det gå...

Några andra på amarin ska ut och ta en öl med några thaikompisar på en bar ikväll. Jag är seg som sällan förr och tror faktiskt att jag tänker stanna inne och kolla på en film i sängen. Jag hoppas att ni har haft en bra dag!

Så ferren i lördags var kul som vanligt. Angelica, Kim, Andrew och jag hade förfest på Angelicas rum och sen gick vi till en klubb på en av Bangkoks stora partygator. Väldigt roligt ställe med bra musik där det var en blandning av både thais och utlänningar.

Vi började kvällen med att spela kort. Full koncentration.






Andrew, Kim och jag på Route 66.



Gröna ljusstrålar gick upp och ner mellan tak och golv. När de träffade en drink såg det så här fräsigt ut!


Den här skylten möttes vi av när vi skulle in på klubben. Alla thais och folk med asiatiskt utseende fick komma in gratis. Kim och Andrew kunde knalla in utan att betala medan jag och Angie blev stoppade av vakterna och visade till kassan. Haha, vaddå diskriminering? :)



Se vilken praktiskt tjejtoa!




Så var det ju alla hjärtans dag igår då. Angelica och jag har satt varandra på en sträng budget för att kunna spara pengar till de resor vi vill göra. Det är en ´100-Baht-om-dagen-budget´. Den är i och för sig ganska meningslös för den är i stort sett omöjlig att hålla, men det är alltid något att sträva efter. Så på grund av denna budget hade vi egentligen inte råd att hitta på något igår men jag läste på veckorevyns hemsida häromdagen att om man inte har en pojkvän man måste köpa present till på alla hjärtans dag så borde man spendera de pengarna på sig själv. Gud vilken bra idé! Vi har en längre tid varit otroligt sugna på potatis så vi googlade reda på en restaurang som serverar svensk mat. Vi beställde köttbullar och potatismos med brunsås och lingonsylt, biffstroganoff, bakad potatis och vitlöksbröd. Det smakade ju inte som de köttbullar man gör hemma direkt men det spelade ingen roll. Det var helt sanslöst gott ändå! Är man på andra sidan jordklotet så har man inte så höga krav på den ´svenska´ maten.

Det har varit en vecka med mycket festande så idag var det back to reality igen. Plugga, skriva sommarjobbsansökan och hålla budgeten. Jag har enbart lämnat mitt rum för att gå till ´restaurangen´ här nere och äta middag och kvällsmål. Till frulle och mellis åt jag burkmat. Ni vet en sån kopp med nudlar man häller varmt vatten i. Här har de även en kopp med hackat ris som blir som småbarnsgröt när man blött upp det. Haha, det här låter inte speciellt gott va? Det är faktiskt inga konstigheter, smakar helt ok och fort går det. Jag gillart!

Broccolirisgröt.

Jag har upptäckt att jag i stort sett bara lägger upp en massa festbilder. Angelica och jag har nu bestämt oss för att bli bättre på det här med sightseeing så snart ska jag bjuda på lite mer kulturella sidor av Bangkok också. Vi hörs mina vänner!

Hej hej alla! Jag har just kommit tillbaka från en utflykt. I helgen är det chinese new year och Pii Maa (minns ni? Det är hon på universitetets international office som absolut inte är en hund, utan en häst) hade bjudit hem alla som bor på amarin för att äta en chinese new years måltid. Hennes föräldrar är visst från china men Pii Maa är född här i Thailand. En festmåltid är ju inget man tackar nej till! Vi var ett gäng på runt 15 personer som åkte hem till henne och hennes familj. Det var jättetrevligt, mycket interessant att få höra lite historier om högtiden och maten var supergod. Alla var däremot otroligt trötta och sega. Jag tror inte någon av oss är speciellt van vid att vara ute i värmen eftersom man försöker hålla sig inomhus på dagarna då det är så förskräckligt varmt och fuktigt här! Jag vet att ni inte gillar att höra mig klaga över hetta där hemma i kylan men man kan faktiskt lida av värme också :) Och värre blir det har jag fått höra. Usch och fy!


Pii Maas fina hus.


Pii Maa. 'Pii' betyder något i stil med 'äldre syster'. Mina thai-kompisar i skolan kallar mig 'Pii Jess' eftersom att jag är så gammal. Tack för den :)



Buffén.




Vi fick varsin rökelsepinne som man skulle krama mellan handflatorna samtidigt som man blundar och önskar sig något (alternativt ber till andarna? Jag missade delar av den instruktionen)


Pii Maa visade oss runt i huset. Ett av rummen var ett buddha/be rum.




Efter lunchen åkte vi till en marknad, där vi matade stora kattfiskar och strosade runt en smula.


Angie och firrarna


Det här var nog en marknad som inte så ofta besöks av turister för vi hörde folk säga 'kolla västerlänningarna' när vi passerade.
 


Igår fyllde en amerikan här på amarin 20 och det var jello wrestling på taket. Två andra amerikaner brottades om den sista burken av en eftertraktad importerad amerikansk läsk som tydligen inte finns att köpa här i thailand. Så de fyllde helt enkelt en barnpool med gelé och gjorde upp! Vi andra radade upp oss som publik med varsin öl i handen. Haha, det var ganska kul att kolla på faktiskt. Såg otroligt kladdigt ut och det skvätte åt både höger och vänster.

Jag och födelsedagsbarnet Steve.


I med gelén i poolen.



De tävlande. Jennifer och Josh.



Haha, kladdigt värre.




Jag har även funnit min nya favoritfrukt – pomelo! Det ser ut som en megastor grön apelsin och smakar som en blandning av apelsin och grapefruit. Jag har köpt den av gatuförsäljare varje gång jag sett den men den är ganska sällsynt, oftast säljer de melon, papaya och ananas. Så häromdagen när jag och Angie var och handlade i en välsorterad matbutik frågade jag efter pomelo, då jag inte hade någon aning om hur den ser ut eftersom jag alltid köpt den färdigskalad förut. Den såg ju ut som en apelsin så det kan ju inte vara svårt att skala den själv tänkte jag och antog utmaningen. När jag senare skulle ge mig på den rackarn visade det sig vara svårare än jag trott. Det visade sig att pomelon består av  60% skal, 10 % hud (den där vita huden som är runt varje enskild klyfta) och 30 % fruktkött. Det tog mig säkert en halvtimme att få bort allt skal på den och när jag äntligen började skymta fruktkött hade jag absolut ingen lust att pilla bort all hud också. Huden på apelsinen äter man ju så det går nog bra tänkte jag och skar upp små bitar. Tjena! Pomelons hud är förskräckligt besk! Så där satt jag, besviken med mina beska bitar av pomelon som i slutändan inte var större än en apelsin. Usch, vilken besvikelse. Fruktgubbarna ska ha cred som lyckas skala de där monstrerna.

Så här såg den ut när jag började skala.
 

Den här lille grejjen var allt som blev kvar.

I fredags var det strömavbrott i skolan så varken hissar, lampor eller air con fungerade. Det hindrade inte våran beginning-thai-lärare från att låta oss knalla upp för trapporna till klassrummet på åttonde våningen och hålla en lektion i över 30 graders värme utan minsta cirkulation! Alla utbytesstudenter höll på att avlida i värmen medan läraren hade en extra kavaj över tröjan. Som tur var förstod hon att hon inte kunde hålla oss i klassrummet länge till så vi fick gå efter halva lektionen.

Varmt som attan.
 


Det var extremt skönt att sätta sig på färjan och känna vinden efter den lektionen!

Nu borde Angelica komma hit vilken sekund som helst. Vi ska beställa pizza till middag för att skapa en stabil grund innan vi går ut ikväll. Det har varit mycket fest den här veckan men hey, är man utbytesstudent så är man! Kul har vi i alla fall!

Det vart en lugn helg i ban chang. Sol, bad, åka scooter och äta god mat. Riktigt skönt att komma ifrån Bangkoks dålig luft! När vi var på väg hem i söndags kväll träffade vi några thais på bussen som bjöd oss på varsin öl. Trevligt! Vi umgicks på stapplande engelska där meningarna enbart bestod av verb och substantiv. Så här kunde konversationen se ut:

Thai till en sovande billy: ”You not sleep! You go to Thailand, see nossing. Nossing, nossing! Only sleep!”
Billy: “I have been here many times. I have seen Thailand.”
Thai: “Aaaah, sopping, thai massas.”
Vi: “Yes we like shopping and tha imassage.”
Thai: “Aaaah, sopping, thai massas. You not sleep!”

Så fortsatte det typ hela vägen fram till bussstationen. Haha, det var ganska kul ändå. När vi kom hem igen bestämde vi oss för att fira Billys sista kväll innan han skulle åka hem till kalla Sverige igen i måndags morse. Vi hade en liten förferre på rummet innan vi åkte till Khao San Road (Backpackergatan) och lyssnade på liveband. Sen gick vi ut och dansade till morgontimmarna. Åkte hem och beställde McDelivery till frulle för att sen vinka av Billy när han hoppade in i taxin till flygplatsen. Trist att bli av med gott sällskap L Vi har verkligen haft skitkul när Billy var här! Jag hoppas att han kommer tillbaka i maj när vi åkert tillbaka till Filippinerna igen :) Nån mer som är sugen på att komma på besök?


Billy och Jag beställde dagens toast medan vi väntade på bussen. Såg svingod ut på bilden de hade vid kassan men det var en rostad macka med smör och sirap! Fy så äckligt. Allt är sött eller megaspicy i detta landet. Ge mig salt!






Så här ser du ut när man dansar till GES 'jag är en jävel på kärlek' i sängen.



Livebandet på Khao San



Det här är min vän Angelica :)




Hörs snart igen! Puss och kram på er!

Nu är jag tillbaka! Ursäkta mig för en sanslöst risig uppdatering. Det har inte riktigt varit läge då jag har varit i kontakt med en dator exat 2 gånger under veckan i Filippinerna och uppkopplingen på ön var segare än jag upplevt på väldigt länge. Vi kom tillbaka i söndags natt efter en unerbar semester på Filippinerna. Sedan dess har jag pluggat non-stop eftersom lärarna i alla ämnen visst tyckte det var en superbra idé att ge oss läxor över lovet. När jag väl hade gjor klart alla läxor i tisdags kväll blev jag sjuk. Typ matförgiftning eller nåt liknande. Så jag har hållit mig på mitt rum i över ett dygn nu och söta Angelica gick till Apoteket och köpte medicin till mig. Det verkar vara bättre nu iaf. Jag har precis ätit en rissoppa som jag beställde upp på rummet från restaurangen här nedanför och magen verkar vara nöjd med det. Så där har ni en absolut legitim anledning till att jag inte har kunnat skriva :)

Som sagt så var det helt underbart på Filippinerna! Vi var ett gäng på åtta personer som åkte. Angelica, Billy, Micke, jag och så fyra Amerikaner. Vi började med att stanna i Manila i två nätter där vi var ute och åt god mat och träffade Angelicas filipino kompisar som hon lärde känna sist hon var på Filippinerna. På söndagen gick vårt flyg till Kalibu. I Kalibu hyrde vi en minibuss som tog oss ner till Caticlan, därifrån färjan över till Boracay gick. Boracay är en ganska liten ö som är otroligt vacker. Det måste vara paradiset på jorden! Det enda som skilde vårt hotell från stranden var en meter bred gångväg. Vi spenderade hela veckan på stranden och i vattnet. På dagarna solade och badade och på kvällarna kollade vi på solnedgången för att sedan gå till någon av standrestarungerna och barerna.

På hotellets balkong första kvällen i Manila




På en bar i Manila


White Beach, Boracay. Precis utanför hotellet.



Tre bleka svennar som jobbar på brännan. (Vårt hotell i bakgrunden)



Uppradade för att se solnedgången.







En dag hyrde Angelica, Billy och jag en båt som seglade oss runt en del av ön. Det var helt fantastiskt att segla i den underbara miljön! Vi åkte till en annan fin strand som var helt tom från turister. Sen åkte vi till ett korallrev och snorklade också. Helt underbart vacker även det. Det är ju helt sanslöst hur klart vatten kan vara. Det är annat än hamnvik det :) Det var lite läskigt att snorkla ändå. Jag var skiträdd att en haj skulle bita migi benet eller att jag skulle träffa på en vattenorm. Jag var väldigt noga med att hålla kroppen vid vattenytan för att med mina fladdrande kroppsdelar inte fresta några köttätande djur att bli deras byte.

Stranden utan turister.



Billy och Angelica.



Billy och jag solar på segelbåten.



Så som man känner mig kan jag lätt bli lite rastlös ibland. Att ligga 6 timmar i stäck på en solstol är ju inte helt min grej kanske. Som tur är så har även Angelica en del myror i brallan så vi bestämde oss för att hyra scootrar och köra runt ön dagen efter seglingen. Han som seglade båten hade erbjudit sig att vara våran guide. Vi åkte upp till öns utsiktspunkt där man såg ut över hela Boracay och även till andra öar runt omkring. Skiiiiitfint var det!

Utsikten.


Angelica och jag på utisiktsberget.


Här försöker jag kasta macka. Mindre lyckat.


Här hade man kunnat bo om man hade haft lite mer pengar.



En polisstation på Boracay :)



Strandfest


Angelica och jag med vår seglare och turguide Jay Jay.



Sista kvällen på Boracay åt vi på Hawiian Barbeque. Svingoda grillade revben!



Tyvärr så blev jag av med min väska på Boracay. Det var någon som tyckte att han behövde den bättre än mig. Den väskan måste ha varit hans sämsta byte på länge. Innehållet bestod av den billigaste mobiltelefonen på den thailändska marknaden, en trasig kamera, pesos motsvarande 100 kr och en rulle toapapper. Haha, han lär ju ha blivit snopen när han upptäckte det. Synd bara att jag förlorade de bilder jag tagit. Eftersom jag blev av med telefonen har jag skaffat mig ett nytt thainummer: 00668-4659-2042.

En rolig sak jag fick uppleva på Boracay är den filipinska rörmokarmethoden. Vi hade stopp i toan på hotellet en morgon och gick ner och sa till i receptionen. En kille kom upp och började mecka runt inne på badrummet. Efter ett tag var vi klara för att gå ner till stranden och jag sticker in huvudet på toa för säga till honom att vi lämnar rummet. Då ser jag honom stå med hela foten pumpandes upp och ner i toastolen! Haha,hur tänkte han där liksom. Jag hoppas han tvättade av sina fötter innan han gick ut ur vårt rum :)

Efter sex dagar på Boracay åkte vi tillbaka till Manila igen. Den helgen shoppade vi, åt god mat och festade med Angelicas vänner som tog superväl hand om oss och visade oss runt på olika ställen.

Ute med Angelicas vänner.







Jepp det var den semestern det. Sorgligt att den är över :( Därför har vi redan börjat planera inför nästa resa under lovet som är i mitten på April. Vi är sugna på att åka till Indonersien då :)

I morgon har jag prov i thailändska igen. Direkt efter lektionen åker vi till Angelicas föräldrars hus i Ban Chang över helgen igen. Åka scooter och sola :) Förhoppningsvis är köket i huset klart också så att vi kan göra potatisgratäng! 

Nu ska jag försöka plugga thailändska och göra en läxa jag i vanlig ordning har fått över helgen. Ta hand om er gott folk!