Jessica

Äntligen! Imorgon åker jag till koh phi phi. Vi har dividerat fram och tillbaka i flera veckor för att försöka planera en resa söderut men det har alltid varit något skolarbete som har varit i vägen för att kunna åka. Nu har vi klämt in en resa mellan alla presentationer och arbeten. Jag är så glad, så glad att det blir av eftersom att jag inte har varit på någon av öarna i södra thailand än(!). Det är Angie och jag som åker ner tillsammans med nattbussen imorgon kväll. Några från amarin åkte ner ikväll, några andra är redan där nere och fler kanske kommer under helgen, så vi kommer att mötas upp på phi phi. Det blir bara en snabbtur ner eftersom både Angie och jag har arbeten som ska lämnas in på tisdag. På måndag morgon kommer vi hem igen.

Sen jag kom hem idag har jag suttit klistrad framför datorn. Ett grupparbete i Thai Rural Development ska lämnas in imorgon. Duktig (eller snarare korkad kanske) som jag var tog jag på mig arbetet att sätta ihop allas delar till ett enhetligt arbete. Hej och hå, det var ju lättare sagt än gjort! Nu, efter fem timmars pusslande har jag äntligen fått ihop något som liknar ett arbete. Ett arbete jag skulle skämmas över att lämna in på universitetet hemma men som mycket möjligt kvalificerar sig för en plats på den övre delen av betygsskalan här. Det är faktiskt en sanslöst stor skillnad på universitetsnivån här och i Europa. Vi fick tillbaka ett grupparbete vi skrivit i Thai Cuisine (okej, redan namnet på kursen ger ju ett relativt oseriöst intryck). Ämnet var något i stil med att man skulle beskriva och förklara fem obeservationer om mat, som t.ex. varför äter man mycket ris i thailand, varför äter man med pinnar i china osv. Det slutgiltiga innehållet liknade något jag skulle kunna ha satt ihop i femman. Vet ni hur framsidan av arbetet såg ut?! Sidan var inramad av röda äpplen och i mitten var en tecknad flicka som åt gröt, soppa eller något annant flytande. Och vet ni vad vi fick för betyg? Ett A. Ja, det är bara att tacka och ta emot.

I måndags träffade jag ju Tabbi igen för första gången på fyra år! Det var riktigt kul att ses igen!! Vi gick till en restaurang som heter Taksura. Jag överlät Tabbi att bestämma vad vi skulle äta och överraska mig med några goda thailändska rätter. Och gott, det var det minsann! Det var nog faktiskt den godaste maten jag ätit sedan jag kom hit. Vi åt friterade räkkakor med plommonsås, stekta köttbitar som dippas i en stark sås, fisk med mangosås (stark som satan!) och ris till det. Supergod mat som jag garanterat inte hade beställt annars.

Tabbi och jag.



HA HA HA HA.


Min bordsgranne var den här lilla söta katten som var väääldigt sugen på maten vi hade beställt.


Lite senare kom Tabbis kompis Au förbi. Han beställde in ännu mer mat. Bland annat en soppa som var så stark att den var oätlig. Jag smakade bara ett par droppar men jag är övertygad om att jag hade fått andnöd efter att ha ätit bara några skedar av den soppan. Haha, ser ni så jag glänser? Svettigt värre...



I fredags så började ett projekt på unit som heter TU2U (Thammasat University to you) som jag har tänkt att jag ska vara med i. Det går ut på att Thammasatstudenter hjälper skolbarn att förbättra sin engelska. Barnen har engelska i skolan men vill ha lite extra övning. Framförallt behöver de öva sig att föra konversationer på engelska, så våran uppgift är mer eller mindre att prata med dem. I fredags var första dagen och alla träffades i en park en bit från unitt. På grund av demonstrationerna som fortfarande pågår här så kom det inte så många barn. Vi värmde upp med de få som var där genom att leka lite lekar.

Här leker vi någon sorts charadlek.




Den först riktiga TU2U-träffen var i måndags, då två utbytesstudenter blev ihopparade med ett skolbarn och en thailändsk student (som fyllde funktionen som tolk). Jag var i en grupp med en 14-åring som kunde relativt bra engelska. Hon var bara väldigt blyg då hon skulle prata engelska. Vi kom på ett spel som liknar spelet ”med andra ord”, där man ska beskriva ett objekt eller något man gör utan att säga ordet. Vi turades om att förklara och gissa så hon fick öva både att lyssna och prata. Spelet visade sig vara en höjdare för hon ville inte riktigt sluta spela när ”lektionen” var slut. Det var riktigt roligt att få hjälpa till så jag hoppas att jag kommer att kunna gå på träffarna så ofta som möjligt.

Nu står ögon i kors på mig och innan jag somnar med näsan i tangentbordet ska jag packa inför KOH PHI PHI! Tjohoooo!!! Ha en go helg alla!!