Jessica

Så i fredags efter thaiprovet satt vi i taxin på väg till bussstationen och skrev en handlingslista med ingredienser till all den maten vi skulle laga under helgen. Då tänkte vi inte på att det är thai-time som gäller här. När vi kom fram till huset så var köket inte klart. Så det blev ingen potatis den kvällen :( Dagen efter kom ett gäng byggarbetare in i huset, börjde bygga på köket och lovade att det skulle vara klart till kl 14. Framåt kvällen var det äntligen klart och vi åkte till mataffären för att köpa potatis. Då har de EN potatis kvar. Kul. Kan ju bli lite svårt att göra gratäng på. Trots att vi inte lagade någon egen mat i helgen så lyckades vi få i oss en del västerländsk mat ändå: spagetti med köttfärssås, lax, pasta med gräddsås och hamburgare med potatismos.


Det här är våran härliga lärare i Beginning thai. Under provens hörförståelsedel, då hon berättar en historia och ställer frågor som vi ska svara på, går hon runt och tittar på våra prov. Har någon skrivit fel blir hon sur och utbrister inför alla "No, I did not say that! What did I say?!" Så upprepar hon övertydligt svaret på frågan och så småskrattar hon nöjt när personen i fråga har skrivit ner rätt svar. Hon ger sig inte förrän alla har skrivit rätt svar på sina prov. Haha, det låter väl bra det?



Det regnade en del när vi kom till bussstationen.



Nästan framme.



Huvudgatan i Ban Chang.



På kvällen åt vi på den här restaurangen. Jebs heter den.



Vi spelade yatzy och jag lyckades få yatzy på ett slag :)



Och så åkte vi runt på angelicas rallymoppe.



På lördagen bestämde vi oss för att testa en fotmassage. Och det mina vänner, det gör jag absolut inte om! Detta var i klass med massagen, aka köttbankningen, i Shanghai för ett par år sen. Det enda de gjorde var att klämma och pressa för kung och fosterland på de mest obekväma ställena på fötterna. Vi hamnade bredvid en thailändsk farbror som pratade ganska bra engelska. Han undrade vem som hade tipsat oss om att gå till just det här stället eftersom man (enligt honom) här får den bästa fotmassagen inom nio timmars radie. Motiveringen till hans bedömning av den utomordentliga fotmassagen var att man på andra massageställen inte känner någonting under massagen medan massörerna på detta ställe får en att börja gråta. Jo tack, det kändes ju jättebra att höra fem minuter in på en entimmes fotmassage. Efter en stund av konstanta smärtor berättade han för oss att varje ställe på fötterna har en motsvarande punkt i kroppen. Det betyder att varje gång det gör ont så har du problem med det motsvarande stället i kroppen. Vi fick en bild av fötterna i olika vinklar med de olika punkterna markerade. Han sa att när det gör ont så skulle vi hojta till och massören skulle säga till oss vilken del av kroppen det var. Jag som hade ont mest hela tiden och låg och halvskrek och svettades i en timme fick reda på en hel del om min kropp. Jag har problem med gallblåsan, livmodern, skuldrorna, höfterna, ögonen och jag har små organ. Nu undrar jag om detta betyder att jag kommer få gallsten, är steril, behöver en höftprotes innan jag fyllt 50, kommer bli blind och att mina organ kommer att kollapsa? Jag hoppas inte det! Helt seriöst kan jag tala om att jag fortfarande har ont under fötterna. Tre dagar senare. Jag skulle inte ens gå tillbaka till det där stället om jag fick betalt för en fotmassage. Och varför gubben reser nio timmar för detta plågeri kan jag inte alls förstå. För hans del måste det vara en massage med ett happy ending.


I söndags åt vi spagetti och köttfärssås till lunch på det här hotellet.



Utsikten från matbordet.



Söndag eftermiddag åkte vi tillbaka till bangkok igen. Eftersom vi hade haft en lugn helg så bestämde vi oss för att gå ut en sväng. Vi gick till roof, som har blivit lite av ett favoritställe, där vi mötte upp en kompis till Angie som är från Thailand och har gjort en utbytestermin i Sverige. Hon hade även med sig en tysk vän. Det var en kul kväll som alltid när vi går ut!


Roof


Angies kompis, Angie och jag på roof.



En fransman vi delade bord med, tysken och Angies vän.




Så igår träffade jag min gamla chef Markus och hans flickvän, Damaris, för middag och ett par öl på Khao San. Det var väldigt kul att träffa dom! Idag åkte de vidare ner mot sydöarna men kommer tillbaka igen nästa vecka.

Markus och Damaris.




Idag blev jag nästan lite orolig för mig själv. Jag vet att jag på senare år har blivit lite virrig. Förr tyckte jag att jag hade full koll på mina grejjer och vad jag höll på med. Numera är jag allmänt förvirrad och glömmer bort var jag har pass, nycklar och plånbok minst fem gånger om dagen. Idag när jag gick till skolan kände jag ändå att det börjar gå lite väl långt. Jag rotade runt i väskan för att leta efter mobilen som jag trodde att jag hade glömt hemma. Med handen i väskan får jag tag på någon avlång kladdig sak. Jag drar upp handen och inser att det är en kokt nudel jag håller i! Va?! Hur hamnade den där?! Jag tar en närmare titt i väskan och där finns faktiskt ett helt gäng nudlar. Skumt! Det måste ha varit någon av gatumatsförsäljarna på Khao San som smugglade ner några nudlar i min väska på skoj igår kväll. Eller??