Jessica

Ja så är det. Det här var den sista helgen i Bangkok. Supertråkigt känns det. Den här terminen i Bangkok har överlägset varit den bästa sen jag började plugga. Jag har fått uppleva så otroligt mycket, se mycket, lära känna en massa härliga människor och en ny kultur. Folket har börjat åka från Amarin, vissa till sitt hemland och andra fortsätter resa runt i Asien. Det gör att jag långsamt börjar förstå att tiden här är över nu. Samtidigt som det är sorgligt att lämna Thailand så för det ju även något gott med sig. Jag kommer hem och får träffa er alla, min kära familj och mina kära vänner!

Den senaste vecka har vi försökt göra allt som vi gillat extra mycket i Bangkok en sista gång. I onsdags gick vi till Pranakorn Bar, där vi var på Tabbis födelsedag, och åt middag igen eftersom vi gillade maten skarpt på den restaurangen. Vi beställde in en en massa olika currys, stekt ris, papayasallad, omelettsoppa och ett torn singha öl.

Halva Micke, Emily, Fredde, Andrew, Kwan, jag och Angie.



Fredde, Andrew och det gyllene tornet.



Kwan, jag och Angie.



Mmmmm...



Kwan.



Jag och Angie.
 


Micke, Andrew och Emily.



I fredags skrev jag mitt första prov. Jag var inte helt nöjd med min insats kanske men jag har svårt att tro att jag misslyckades totalt. Att skriva prov thai-style fungerar lite annorlunda än europa-style. I Thailand är det kvantitet och inte kvalitet som gäller. Lärarna till och med uppmanar en att skriva så mycket som möjligt. Inga påpekanden om att man bara ska skriva om det som verkligen är relevant för frågan. Nej då. Min professor i marketing tipsade oss även om att vi gärna fick rita bilder, diagram och använda färgpennor för att göra provet lite mer lättläst och trevligt. Jag har en rosa och en gul markeringspenna i neonfärger. Jag ska göra mitt bästa för att dekorera mitt prov med dom.

Planen för helgen var att gå all in och besöka alla våra favoritklubbar. Vi lyckades nästan. Missade nog bara en faktiskt. Natten mellan fredag och lördag skulle Marco och Dhruv flyga hem till staterna så hela Amarin samlades på samma klubb under kvällen. Innan vi åkte till klubben hade vi förfest i Clints rum där kanadensarna och fransmännen lagade en traditionell Quebecsk rätt tror jag det var. Det såg ut som maten var idisslad både en och två gånger innan den hamnade på tallriken men det smakade gudomligt! Och så simpelt.

Pommes med gravy (skysås?) och riven ost. Kanske inget man bjuder på när man har finmiddag med ljus, servetter och vin. Men jag lovar att det går hem som nattsnacks inpå småtimmarna!









Sen tog vi en taxi till klubben. Geoff, Angie och jag.



I fredags tror jag det var när militären och polisen började försöka driva bort rödskjortorna från området där de har slagit läger. På vägen till klubben åkte vi förbi ett par upprörda rödskjortor som brände däck på gatan.


Situationen här har verkligen eskalerat under helgen. Närmare 30 människor har omkommit och över 200 har skadats. Terrorister har klätt ut sig till poliser och militärer och vilket skapar ännu mer förvirring.
Så här har det sett ut hela dagen från Angies balkong. Rök överallt. Det såg ut som att hela downtown stod i brand...


Tidigt i morse vaknade jag dessutom upp av de mest brutala åskknallarna jag har hört i hela mitt liv. Jag trodde verkligen att ett inbördeskrig hade brutit ut och att de bombade på bakgården. Sen insåg jag att det regnade och bara var ett oväder så jag somnade om igen.
Idag bestämdes att de kommande två dagarna (måndag, tisdag) kommer att vara officiella helgdagar för att underlätta regeringens arbete att lösa den politiska konflikten. Detta innebär även att alla skolor och univeristet är stängda och att mitt prov som jag skulle skriva i morgon inte blir av. Det sköts upp till den 21a maj. Då är jag i Vietnam så nu kommer jag att få skriva provet den 27e maj istället. Samma dag som jag och Lisa kommer tillbaka från Laos. Jag lär ju få mycket pluggande gjort under vår resa genom Vietnam och Laos. Not. Aja, det går nog bra. Det är marketingprovet så det ska nog gå att klara genom att ordbajsa och måla med mina rosa och gula neonpennor. Det är så himla ofattbart vad som händer här. I ena delen av staden råder det krig och folk dör medan folk några kilometer bort är ute och dansar och roar sig... Det är så hemskt. Jag hoppas verkligen att man kan få bukt med situationen under de kommande dagarna.

Tillbaka till fredag kväll... Väl framme på klubben dansade vi med Amarinfolket innan vi åkte vidare mot vår favoritefterklubb Wip. De flesta åkte hem och Marco åkte direkt till flygplatsen. Det blev jag, Angie och Fredde som drog vidare till Wip. Där träffade vi en massa sköna människor.

Som till exempel den här "tjejen". Hon är ju snygg och det är verkligen inte allt för uppenbart att hon har varit en man tidigare. Innan hon öppnade munnen och bjöd på rejäla bastoner då förstås.






Fredde betedde sig aningens trotsigt under kvällen. Vi fick släpa honom ut från klubben och så satt han och var han kaxig i taxin på vägen hem. Då blev det brottning i baksätet.



När vi kom tillbaka till Amarin vid femsnåret mötte vi Dhruv som just skulle hoppa in i en taxi och åka till flygplatsen. Bye bye och kramkalas sen störtade vi i säng. Dagen efter mådde vi som vi förtjänade och orkade nätt och jämt med att åka till central för att äta glass på vårt nyligen upptäckta favoritglassfik. Mangoglassen smakar som den består av en perfekt mogen, mosad och frusen mango. Svingod!


På lördagkvällen gick vi ut och åt insidkst på Khao San med Amarinfolket.



När vi ändå var på Khao San passade vi på att gå till favortibaren Roof där vår vän Kim spelar gitarr och sjunger.
Jag och Taiju gör den klassiska asiatiska peaceteckensposen.


Dee och Angie.



Efter en bucket och lite skönsång åkte vi vidare till klubben Slim på RCA där vi träffade Andrew, Mark och Geoff.

Dee, Andrew, Geoff, Angie.


Mark.





På vägen till det tredje stället hittade vi Micke och Emily. Vi tog med oss dom och åkte till Escobar där vi mötte upp med Heat, Kay och deras kompisar.

Angie, jag, Kay, Micke och Emily.



Det var inte många rätt här inte! Haha..



När Escobar stängde körde vi en favorit i repris och besökte Wip en sista gång.

Angie, Kay, Heat, jag.



Lite senare dök även Andrew upp.



Haha, en rolig bild. Jag vet inte vad han hade ställt till med den här gången vår kära Andrew men något var det garanterat. Jag minns att han flög runt som en jojo på dansgolvet.




Ett födelsedagsbarn, hennes kompis och jag.

Tjejen i blå klänning var hon som fyllede år. Hon är en kompis till Heat och vi har träffat henne någon gång förut. Hon frågade om jag kom ihåg vad hon hette. Shit tänkte jag, det här var ju definitivt ingen bra fråga. Thainamn alltså, det är inte det lättaste att uttala. Jag vet bara hur man stavar hennes namn eftersom jag sett det på fejjan. Det stavas så här: Myo. Så jag testade med att uttala namnet precis som det stavas. 'M-y-o...?' sa jag lite försiktigt, varpå lilltjejen blir grymt besviken och gnäller med hängande mungipor: 'Nooooo.... Miiijaoooo!!' Ja okej.

Innan vi åkte hem satte vi oss på trottoaren vid ett 'gatukök' och åt stekt ris med kyckling. Nattsnarr thaistyle.


Idag har varit en riktig slösöndag. Jag har röjt bland mina grejjer, rensat garderoben, tvättat och städat för om ett par timmar kommer ju Lisa!! Sen åker vi ju natten mellan måndag och tisdag. Jag kanske har möjlighet att blogga under resan. Jag ska försöka att lämna ifrån mig ett livstecken ibland i alla fall. Ta hand om er gott folk, vi hörs snart igen och framförallt SES vi om två veckor! Mina darlings i München, vi ses ju också snart även om det inte är lika snart. Puss och kram