Jessica

Förra veckan firades det thailändska nyåret. Det är visst år 2554 här nu. Jag åkte upp till Chiang Mai med Fredrik, Taiju och Dhruv. Efter en natt i en gungande tågsäng anlände vi till Chiang Mai på tisdag morgon.

Vi började med att försöka orientera oss i stan med hjälp av en karta vid tågstationen. Under tiden vi stod och klurade på vart vi skulle åka kom det fram säkert tio tuktukförare som ville lura av oss våra pengar med oförskämt höga priser för att ta oss till city. Vi prutade lite och gav med oss tillslut för vi var så hungriga att vi bara så fort som möjligt ville komma  till en restaurang.



Vi hittade ett guest house i närheten av där några andra från amarin bodde. Det kostade 300 Baht (ca 70 kr) för ett dubbelrum per natt, då utan aircon, varmvatten, eller spolknapp på toaletten. Så det blev fläkt, kalldusch och manuell spolning, men rummen var riktigt fräscha så vi var nöjda! Dessutom fanns det ett gäng hängmattor på innergården, pluspoäng för det!

Vi laddade upp inför den kommande vattenfesten med en öl i hängmattan.

Fredde, Dhruv och Taiju är redo för krig.


So am I!



Det är verkligen sjukt roligt att ha fått uppleva Songkran. Det var riktigt imponerande att se en hel stad ha vattenkrig. Folk åkte runt på flaken på pick-ups utrustade med stora vattenfyllda tunnor, vattenpistoler och små hinkar som fylldes med vatten för att kastas eller hällas på förbipasserande. Det roligaste var att ALLA var med på detta. 80-åringen som 3-åringen, street food försäljaren, poilsen, personalen på guesthousen, thai som utlänning. Alla vet att detta är en tid då man måste räkna med att få hinkar med vatten över sig om lämnar huset. Man kunde även gå in i vilken liten butik som helst och fråga efter 'ammunition' och de fyllde vänligt på. Inga konstigehter.

Folk stod längs floden och fyllde sina vattenpistoler, hinkar och tunnor med freeescht brunt flodvatten.



Vi lyckades flörta in oss hos lokalbefolkningen och åkte med på en hel del olika pickupflak under dagen. Redan efter ett par minuter var jag dyngblöt. Tur att mitt resesällskap hade införskaffat en extra vattensäker 'väska' att ha pengar och mobil i som jag kunde låna.

Det här var vår första pickuptur.






Den andra pickupen vi åkte med var nog den coolaste. Det här gänget hade tätat kanterna på flaket och fyllt hela flaket med vatten. Så vi satt som i en liten mobil pool och färdades genom stan. Perfekt, för varje gång någon hällde vatten på oss fyllde de på vårt vattenförråd. :)

Under dagen var jag med några andra från amarin som också var i Chiang Mai, då jag tappade bort Fredde, Taiju och Dhruv i början av dagen. När jag kom tillbaka till guest houset på kvällen hittade jag tre blöta, slagna vattenkrigare som låg på tork i hängmattorna.



Vi tvättade av oss sketvattnet och gick ut på kvällen till vad som verkade vara Chiang Mais hot spot för backpackers - reggae bar. Där träffade vi i stort sett alla hemifrån, det skulle lika gärna kunnat vara ett roof top party på amarin. Kul var det i alla fall.

Nästa dag var vi ganska slitna och tröttna på vattenkrig så vi bestämde oss för att åka till Chiang Rai, en mindre stad som ligger ca 25 mil nordöst om Chiang Mai. För att komma till busstationen var vi tvungna att ta en taxi eller en tuktuk. Taxibilarna sken med sin frånvaro så vi var modiga nog att prova oss på en tuktuk. Tjena, vilken dum idé det var då! Tydligen leder den enda vägen till busstationen genom city och den galnaste vattenkrigszonen. Vi och våra ryggsäckar var än en gång dyngblöta. Så det var bara att svira om till det torraste man kunde hitta i ryggsäcken innan vi steg på bussen. 

Vi kom fram till Chiang Rai ganska sent på kvällen, åt en brakmåltid på pizza company, hittade ett guest house (även det 300 Baht per natt!) och gick sedan för att kolla in stans night bazaar. Vi satte oss i vid 'mattorget' för att lyssna på musik och spela kort.

Kvällens artist.




Nästa dag hyrde vi moppar och åkte iväg för att upptäcka omgivningen. Det blev en tur till 'the white temple', vilket är det första templet jag sett som jag faktiskt blivit imponerad av. Alla andra tempel ser mer eller mindre likadana ut men det här var ett riktigt praktexemplar. Hela templet är vitt, smyckat enbart med någon form av 'spegelmosaikstenar'.  På väggarna inne i templet finns målningar föreställande änglar, spiderman, batman, world trade center osv. Haha otippat och jättekul tycker jag!

 





Vi åkte sen vidare mot ett vattenfall. På vägen dit fick man titt som tätt en hink vatten kastad i ansiktet. Lite läskigt när man kör samtidigt men det gick bra. Folk stod överallt längs vägkanten med vattenslangar och tunnor, värst blev det när man åkte in i ett samhälle. I Chiang Rai var det inte lika mycket turister som i Chiang Mai så vi var ju självklart en exklusiv och extra omtyckt måltavla. Den sista biten till vattenfallet var vi tvungna att trekka upp för berget. 1400 meter genom skogen. Där vi var tvungna att parkera mopparna var det någon form av marknad. Massvis med thailändare satt längs floden och hade picknick. Det är säkert en tradition att man under Songkran åker till ett vattenfall för här var det människor både högt och lågt.

Marknaden.




Vägen till vattenfallet.




Äntligen framme!







Jag har aldrig varit i närkontakt med ett vattenfall tidigare så jag var mäkta imponerad jag. Det gjorde däremot riktigt ont att gå genom vattenväggen. Vattnet öser ner med en väldig fart!


När vi kommit tillbaka till mopparna började det redan bli kväller så vi åkte hem och gjorde oss i ordning för ännu en kortkväll på the night bazaar. Tanken var att vi skulle åka hem på kvällen dagen efter, men både Taiju och jag fick matförgiftning under natten. Som tur var bodde han och jag i olika rum för vi båda spenderade natten sovandes på toagolvet. Dagen efter åkte de andra på utflykt medan jag och Taiju fortfarande var sjuka och sov bort större delen av dagen. Framåt kvällen mådde vi bättre men kände oss ändå inte så fräscha att vi ville spendera 10 timmar sittsovandes på en nattbuss så vi bestämde oss alla för att stanna en natt till.

Sista dagen åkte vi upp till den gyllene triangeln vilket är området där Thailand, Laos och Burma gränsar till varandra. På vägen dit åkte vi förbi en cockfight (tuppfight? tuppbrottning?) som vi stannade för att kolla in. Det var riktigt sjukt att se två tuppar burra upp sig och fightas mot varandra som att de aldrig hade gjort något annat. De verkade till och med ha profesionellt utarbetat fotarbete! Åskådarna var seriöst insatta i matchen och satsade till och med pengar på vilken tupp som skulle vinna. 








När vi nästan var framme vid gyllene triangeln var vi hungriga så vi stannade och åt på den här restaurangen med utsikt över Mekongfloden och Laos.


Geoffs moppe blev det punka på så för att komma till restaurangen fick Dhruv, Geoff och Taiju dela moppe. Thaistyle kan man säga! De som får plats flest folk på en moppe vinner.


Vid gyllene triangeln fanns den här guldiga jättebuddhan.


Jag antar att det betyder tur eller något liknande när man gnuggar knoppen på den där metallskölden.


Folk som ber.


Och så här då, självaste triangeln. Till höger har vi Laos, till vänster Burma och jag står i Thailand och tar fotot.






När vi hade sett triangeln var det bara två timmar kvar innan bussen tillbaka till bangkok gick. Triangeln ligger i och för sig bara ca 60 km från Chiang Rai men vi var tvungna att åka tillbaka till guest houset för att hämta våra väskor, lämna tillbaka mopparna och ta oss till bussstationen utanför stan innan vi var i mål. Det blev en himla hetsjakt tillbaka då nästan allt som kunde gå fel gick fel på vägen. Först börjar det spöregna vilket är ganska så oangenämt när man åker moppe på en 'motorväg' utan skydd för ögonen. Efter det åker hälften av gänget en annan väg än den vi åkte för att komma dt vilket förvirrar oss och det tar ett tag innan vi reder ut situationen. Sen stannar vi för att tanka men två av killarna skiter i det då tar sig en titt i tanken och anser att de har tillräckligt med bensin för att ta sig tillbaka. Två kilometer senare får en av killarna bensinstopp. Fredde och jag åker i förväg för att styra upp moppeåterlämnandet medan de andra fixar och trixar för att få tag i bensin. Vi kommer fram till guest houset 18.35 och bussen skulle gå kl 19 från busstationen som är belägen 15 km utanför stan. Vi springer in till lobbyn och ber tjejen som jobbar där att ringa moppekvinnan och be henna komma dit fort eftersom vår buss snart går, varpå hon påpekar att vi är ganska sent ute. Jo tack, vi vet! Tack och lov var moppekvinnan rask och vi fick tillbaka våra pass och hon sina moppar. De andra killarna har åkt vilse på väg in till Chiang Rai men dyker som tur var upp precis när Fredde och jag bestämt oss för att åka till busstationen och försöka hålla kvar bussen tills de andra kommer. Vi tar alla våra väskor och springer in mot centrum för att försöka få tag på en tuktuk. Vi virrar runt som yra höns och försöker stoppa både pickups och vanliga bilar då vi inte sett röken av en tuktuk. Tillslut dyker det upp en och vi mer eller mindre skriker åt honom att ta oss till bussstationen och köra fort som sat*n. Vid det här laget är klockan mellan kvart och tio i sju. Efter vi åkt ett par minuter stannar han till vid vägkanten, hoppar ur tuktuken, kommer bak till oss och börjar räkna hur många vi är. Va f*n?! Det här hade vi ju inte tid med direkt!

Tuktukföraren: "5 persons?" 
Vi: "Yes!! Just GO!"
Tuktukföraren: "Ok, 150 Baht." 
En av oss 1: "What?! That's way too much! 100 Baht!" (Normalpris för sträckan är 50 Baht)
En av oss 2: "This is not the time to bargain!! OK, 150 Baht! Just GO GO GO!!! Bus station, GO!!"
Haha, han måste ha insett hur desperata vi var och sett sin chans att lura brallorna av oss.

Eftersom vi ansåg att 150 Baht var alldeles för mycket bestämde vi oss för att ge honom 100 Baht och springa därifrån. Oss lurar man inte! Vi åker ett tag till och det börjar spöregna igen, förstås. Tuktuken har inga vindrutetorkare så fort gick det ju inte direkt. När vi svänger in på bussstationen är klockan närmare 19.05. Vi hoppar av flaket och springer fram till vänthallen. Vi kryssar mellan de olika gaterna och ropar förtvivlat "Bangkok, Bangkok?!!". Efter en stunds sökande får vi reda på att vår buss är sen. Så vi köper varisn kopp nudlar, pustar ut och ställer oss vid de andra väntande. När vi väntat ett tag inser vi att de runt omkring oss har en annan färg på biljetterna än vad vi har. Vi börjar panikartat leta upp någon som förstår engelska. Och mycket riktigt. Det här var ju inte alls våran buss! Våran buss står vid gaten mittemot och var just på väg att stänga dörrarna och åka när vi kommer lubbandes med våra ryggsäckar, nudlar och vattenpistoler. När vi precis har satt oss på våra platser stängs dörrarna och bussen åker. Puh! We made it! Lite slut vi var efter det dramat kan jag lova. Men slutet gott allting gott. Vi vaknade upp kl 6 i Bangkok morgonen efter. 

Som alla resor jag har gjort sen jag kom hit var även denna underbar. Jag fick se och uppleva en massa nya, härliga saker. Samtidigt är det alltid lika skönt att komma hem igen. Och det var underbart att få träffa Angie igen. Haha, under tiden jag var på den här resan var första gången som vi inte sågs dagligen sen vi träffades för tre och en halv månad sen! :) Nu är vi återförenade och som nyförälskade igen :)

Jisses vilket långt inlägg detta blev nu då. Jag bjuder på två bonusbilder så att inte inlägget avslutas med en rackarns massa text. 

Det fina klocktornet i Chiang Rai.
.

Den här hunden såg jag på the night bazaar en kväll :)